Risken för kirurgisk rök

Vad är kirurgisk rök?

Kirurgisk rök är den ångliknande röken som är resultatet av ett kirurgiskt ingrepp som involverar användning av elektrokirurgi på vävnad, med hjälp av ett uppvärmt kirurgiskt instrument för att stoppa blödning eller ta bort vävnad. Den resulterande ångliknande röken, eller kirurgisk rök, är en skadlig och illaluktande biprodukt som innehåller både organiskt och oorganiskt material. Kirurgisk rök kan även skymma sikten i operationsområdet, vilket kan tänkas leda till större risk för patientsäkerheten.

Kirurgisk rök kan vara cancerframkallande och kan sprida infektion. För att minska risken för kirurgisk rök bör sjukhus införa riktlinjer för evakuering av kirurgisk rök och införa kirurgisk säkerhetsteknik för att skydda sin kirurgiska personals hälsa.

Typer av kirurgisk rök

Röken kan delas in i två kategorier, kemisk och bakteriologisk. Båda har sina egna hälsorisker. Det är mer sannolikt att kemiska ämnen utgörs av mindre partiklar, medan biologiska ämnen av större partiklar, men båda är potentiella 
hälsorisker. Kirurgisk rök kan innehålla kol, kolväten, viruspartiklar, dessutom giftiga gaser, cellulärt skräp, blodburna produkter, cancerframkallande ämnen och många skadliga ämnen som bensen, toluen och formaldehyd.

Hur exponeras vårdpersonal? Vad är risken?

När termiska energiinstrument används uppstår cellexplosion. Detta resulterar i 
en ångliknande rök som stiger upp i det omgivande området och sprider sig i hela rummet. Personalen utsätts för betydande risknivåer som kan jämföras med cigarettrökning.

Vissa anser att endast 1 gram kirurgisk rök motsvarar toxicitet mellan 3 och 6 cigaretter¹. I operationssalen skulle det vara rimligt att anta att flera gram kirurgisk rök produceras under det genomsnittliga kirurgiska ingreppet. Baserat på antagandet att under en genomsnittlig arbetsdag ha 5 operativa ingrepp som involverar termisk energi, kan vårdpersonal omedvetet utsättas för motsvarande att röka minst 20-30 cigaretter per dag. Att röka cigaretter är naturligtvis ett livsstilsval, medan hälso- och sjukvårdspersonal inte nödvändigtvis skulle välja att exponeras på detta sätt.