Wound care | 4 min read

Minimering av infektionsrisk vid behandling av brännskador

Brännskador försämrar hudens integritet och utsätter patienter för en ökad infektionsrisk, vilket kan hämma läkningen och öka både sjuklighet och dödlighet. Det är mycket avgörande att implementera effektiva åtgärder för att minimera risken för infektion, t.ex. val av förband, antimikrobiella förband och ett nytt förhållningssätt till förbandsbytesprotokoll.

Brännskador och behandling

Enligt European Burns Association är en brännskada ett komplext trauma som kräver multidisciplinär och kontinuerlig behandling¹ Behandling av brännskador försvåras ytterligare av den höga infektionsrisken, där sårinfektioner och sepsis är bland de främsta orsakerna till sjuklighet och dödlighet hos brännskadepatienter².

Viktiga strategier för behandling av brännskador och infektionsförebyggande

De europeiska riktlinjerna för behandling av brännskador ("European Practice Guidelines for Burn Care", version 4, 2017)¹ visar att det finns många effektiva sätt att minska risken för infektion vid behandling av brännskador. Några av dessa strategier inkluderar:

Snabb initial sårbedömning: snabb och korrekt bedömning av brännskador är avgörande. Tidig debridering – avlägsnande av död vävnad – minskar mängden vävnad där bakterier kan växa. Riktlinjerna betonar att "tidig excision av brännskador minskar infektionsfrekvensen och förbättrar resultaten." Efter debridering är det viktigt att täcka såret med förband eller hudtransplantat för att skydda mot mikrobiell invasion.
Handhygien och aseptiska tekniker: Strikt efterlevnad av handhygien är en grundpelare i infektionsförebyggande. Vårdpersonal ska desinficera händerna före och efter patientkontakt. Riktlinjerna rekommenderar att "aseptiska tekniker ska användas vid sårvård för att förhindra korskontaminering", vilket inkluderar sterila handskar, instrument och förband.
Miljökontroller: Att upprätthålla en ren och kontrollerad miljö på brännskadeenheter är avgörande. Riktlinjerna betonar vikten av "regelbunden rengöring och desinfektion av ytor och utrustning för att minimera miljösmitta." Isolering av patienter med resistenta infektioner och god ventilation minskar ytterligare risken för sjukhusförvärvade infektioner.
Övervakning och uppföljning: Aktiv övervakning av sårkulturer och tecken på infektion möjliggör tidig upptäckt och åtgärd. Riktlinjerna rekommenderar att "regelbundna mikrobiologiska bedömningar bör genomföras för att styra riktad antibiotikabehandling." Kliniska tecken som feber, ökad sårvätska eller oväntad smärta bör följas upp snabbt.
Ansvarsfull antibiotikaanvändning: Försiktig användning av systemiska antibiotika är avgörande för att förhindra resistensutveckling. Riktlinjerna anger att "antibiotikabehandling bör styras av odlingsresultat och begränsas till bekräftade infektioner."
Nutrition: Näring stöder immunförsvaret och främjar sårläkning. Riktlinjerna säger att "tidigt näringsstöd bör initieras för att möta de ökade metaboliska kraven hos brännskadepatienter." Detta inkluderar tillräckligt proteinintag och tillskott av vitaminer och mineraler som är viktiga för immunförsvaret.
Patientutbildning: Att utbilda patienter och deras familjer om infektionsförebyggande åtgärder, såsom korrekt sårvårdsteknik och tecken på infektion, ger dem möjlighet att delta aktivt i sin vård. I riktlinjerna betonas att "patientdelaktighet i vården kan förbättra efterlevnaden av infektionskontrollpraxis".
Antimikrobiella medel, som silver: Topikala antimikrobiella medel kan spela en viktig roll i att förebygga sårinfektioner. Silverbaserade förband används ofta tack vare deras bredspektrum-effekt. En granskning ("Silver in Wound Care—Friend or Foe?") visar att "silverinnehållande förband kan minska bakteriebelastningen i sår", men varnar också för potentiell cytotoxicitet. Därför bör valet av antimikrobiella förband anpassas efter sårstorlek, djup och patientens allmäntillstånd.

Riktlinjerna rekommenderar antimikrobiella förband för brännskador med risk för kolonisering och infektion. Silver sulfadiazin (SSD) är en antibiotisk kräm som används vid andra- och tredjegradens brännskador, men är förknippad med sämre resultat vad gäller infektion och epitelisering. Silverinnehållande förband har visat sig vara överlägsna SSD och silverfria förband vad gäller epitelisering, infektion, smärta och kostnad. Korrekt användning av silverförband är avgörande för optimal sårläkning.
Omvärdera rutiner för förbandsbyte: Eftersom SSD kräver tätare förbandsbyten ökar risken för korskontaminering¹. Med ökad medvetenhet om vikten av ostörd sårläkning är det viktigt att omvärdera frekvensen av förbandsbyten och rutinerna kring dessa som en del av infektionsförebyggande strategier.

En mångsidig metod för att minimera infektionsrisken vid brännskador

Att minimera risken för infektion vid brännskadevård kräver ett mångfacetterat angreppssätt som omfattar noggrann sårbehandling, efterlevnad av hygien- och infektionskontrollrutiner, miljökontroller, övervakning, ansvarsfull antibiotikaanvändning, näringsstöd, patientmedverkan samt lämplig användning av antimikrobiella medel, såsom silverinnehållande förband när det är fördelaktigt.

Genom att implementera dessa strategier kan vårdgivare avsevärt förbättra resultaten för brännskadepatienter, minska infektionsbördan och främja optimal läkning.